pbjornerback

Jag jobbar åt Umeå Busstation, men sitter och svara på frågor med mera uppe på NUS (Norrlands Universitets Sjukhus). Under den korta lunch som jag har , så brukar jag ibland gå och handla lunch i centralhallen, ibland sätter jag mig där och äter. Det är då tanken kommer, finns det någon Mc Steamy eller Mc Dreamy i verkligheten på NUS? Gång efter annan sitter jag där och funderar om det är likadant här som i Grey´s? Vilka har varit i förrådet idag och myst till idag? Tyvärr har jag hittills inte sett någon som ens är i närheten av att likna Mc Steamy... Så börjar lunchen ta slut och min älskling ringer och kollar hur jag har det idag, det är då jag inser det. Jag har min egen Mc Steamy och Mc Dreamy i en och samma person - Min käre make! Lyllos mig!

Alla har väl läst om uppståndelsen kring Liza Marklund och henne bok Gömda. Själv älskar jag Gömda, Asyl, Mias hemlighet och Mias Systrar. Nu kan man även läsa om Emma, Mias dotter. När man läser om Mia och Emma så känns ens egna problem väldigt små, vad dom fick stå ut med! Om du inte har läst någon av dessa böcker, så kan jag verkligen rekommendera dom! Sedan om händelserna är ändrade lite hit och dit, mig gör det ingenting. Jag sitter i min egna lilla värld när jag läser om Mia Eriksson, så stark och så modig! Girlpower!

....prova då att sjunga en engelsk hit på svenska, oj vad det låter löjligt! Kate Perrys  - Hot´n Cold, "Du är het du är kall, du är ja du är nej, du är upp och du är ner... Eller Deep Purples - Smoke on the water, " Röööök på vattnet, en eld på himlen... Inte låter det så himla coolt på svenska... Ha ha

Snart har jag varit tillsammans med Robert i halva mitt liv. Känns rätt så häftigt faktiskt!

Ibland önskar jag att jag var liten igen. När man var liten så fick andra (läs mina föräldrar) fatta alla viktiga beslut åt mig. Men nu är man vuxen själv och måste se till att ta mogna och väl avvägda beslut. När man var liten så fick man frukost, lunch och middag serverad, man slapp städa, tvätta och diska... När jag flyttade hemifrån då jag var 19 år hade jag aldrig tvättat eller satt igång en tvättmaskin. Nu skulle jag göra nästan vad som helst för att få maten serverad, disken diskad och huset städat. Varför uppskattar man inte saker medans man har dom? Hur som helst, Trevlig helg!!!

Barnen klippte sig härom dagen. Filip blev helt sjukt nöjd med sin hårfärg (Alex med). Filip skulle sitta och sova, så att färgen skulle sitta kvar tills han skulle till dagis nästa dag...

Vi bor i ett radhus utan tvättstuga. Inne på vår toalett på nedre plan har vi, tvättmaskin och torktumlare. Det vi har att hänga tvätten på är en torkställning ifrån Ikea. Max 2 maskiner/dag kan man köra, annars har vi ingenstans att hänga tvätten. Detta har fått mig att fundera och jag har kommit fram till att det måste vara en man som har ritat vårt hus! Eller är det liksom tänkt att man skall köra allt i torktumlaren? Ännu värre var det i vårt hus i Brännland, där fick man gå in och backa ut ur tvättstugan, så liten var den. Där VET jag att det är en man som ritat OCH byggt huset. Nä, jag får fortsätta att trängas med torkställningen i duschen, så enkelt är det. Typiskt!

Alexander har alltid haft det väldigt lätt för sig. Men när han hade simmat sin första simlektion på simskolan så var han INTE nöjd, han skulle sluta. Grejen var att han "kunde" simtagen, men han tog ben och armtag inåt istället för utåt. Han gav alltså upp redan efter första simlektionen, att inte kunna allt på en gång var tungt för honom. - Men Alexander, om du redan kunde simma så skulle vi inte ha anmält dig till simskolan. Du är här för att lära dig, det är helt ok att man inte kan allt första gången, ibland måste man öva på saker och ting. Det gäller att aldrig ge upp, man måste öva och öva, sa jag till honom. Han köpte det och gång nr 2-3 så kunde han simma okej. Så en dag när jag höll på att stryka en blus, blev jag så himla less. Innan jag hade strukit klart sista delen av blusen, så hade den första delen som jag strukit hunnit bli skrynklig igen. - NÄ, JAG GER UPP!!, nästan skrek jag. Fan vad less jag var. Då tittar Alexander på mig och säger. - Mamma, man får aldrig ge upp, man måste öva och öva... Jag tittar på Alex och börjar skratta! Där fick jag så jag teg, jag höll god min i taskigt spel och fortsatta att stryka...

Idag så bestämde jag mig för att köpa oss ett Wii Fit. Jag och barnen provade nyligen det hos min kompis Sara, vi blev alla helt sålda! Hon berättade för en arbetskamrat att hon fått en Fit-bräda i julklapp, han höll på att skratta ihjäl sig, en Fit-bräda??!! Så fel det kan bli... Men idag så ringde jag runt och kollade vart jag kunde köpa mig en egen bräda, det var helt slut överallt, fan! Men jag kan lova att jag inte sa ordet Fit-bräda till någon utav försäljarna, men det väldigt nära ett par gånger...

Vår yngsta son är en mycket charmig liten herre. Igår när jag hämtat hem honom och storebror ifrån dagis och skola, så var han så hungrig. Jag sa åt honom att det är ok att ta en frukt, för det var ett tag kvar tills vi skulle börja med middagen. När han trodde att jag inte såg så smög han fram till brickan med det krossade pepparkakshuset på. Han norpade en liten bit och var PRECIS på väg att ta en tugga, då jag såg vad han tänkte göra. När jag då sa till honom att en frukt får han ta inget annat, det är inte lördag (godisdag). Då sträcker han fram biten och säger, -Men mamma, jag skulle ju ge den till dig. Vad säger man? Vår lille sötnos kan ta sig ur de flesta situationer, nja, han försöker i alla fall...

Jag lyssnar för lite på musik. Idag på väg till jobbet så spelades Frankie Goes To Hollywood - Power of love. Den låten sjöng(!) faktiskt Robert till mig för 14 år sedan när vi blev tillsammans. I´m so in love with you, hurts the soul, känn på den! Jag älskar dig med min kära älskling! Men åter till musiken, när jag bodde hemma hos min mamma på Böleäng så fick grannarna lära sig att gilla Nirvana. Jag lyssnade på Lp-skivan (hur gammal är jag?) Smells Like Teenspirit, om och om igen - högt! Nu för tiden så tar jag väl lite mer hänsyn till både barn, grannar och djur i min närhet. Så om jag skall lyssna på HÖG musik för mig själv, så blir det när jag sitter i bilen, vilket är helt ok för mig. I Roberts bil så ber barnen om att få höra på nr 4 (The day that never comes) med Metallica. Gissa om Robert är stolt, han har fört Metallica-arvet vidare. Barnen älskar att lyssna på rocklåtar i pappas (eller) mammas bil...

En gammal arbetskamrat sa till mig en gång. -Petra, vi gjorde allt i fel ordning. - Hur menar du då?, frågade jag. - Jo, vi skulle ha gift oss när vi var unga och smala. Sedan skulle vi ha köpt och eventuellt renoverat hus, då man bara var två stycken och kunde vara vaken hur länge som helst och sova lite och ingenting. SEDAN skulle vi ha skaffat barn... När jag tänker på det så har hon så rätt, vi skaffade ett barn först, sedan köpte vi huset och när barn två just hade kommit, så skulle vi bygga ut huset. Efter mycket blod och tårar så blev huset klart och vi gifte oss. Allt frid och fröjd, eller? Nä, då sålde vi huset, köpte ett nyckelfärdigt radhus och en ny stuga som bara hade skalet klart. Lyxproblem, svar ja! Men vi verkar liksom alltid se till att vi har något att göra... Men efter denna sommar så skall stugan vara klar och alla altaner och buskar och blommor vara klara hemma i radhuset. Men jag gillar oss, vi har aldrig tråkigt, vi har alltid något för oss...